Välkommen!

 

Så Kul! 

Idén är att man gör en liten tidning av ett helt vanligt A4-papper.

Se här hur man viker:

Bilden snodd från 42:nd Street

Det roliga är att allt man skriver, målar, klistrar in etc. etc. hamnar på SAMMA SIDA på A4:t, så om man vecklar ut det, kan man kopiera tidningen i en kopieringsmaskin och skicka ihväg till så många man vill.

Jag sparar en okladdad sida i tidningen så jag kan skriva en personlig hälsning till var och en jag skickar till, men det behöver man inte göra om man inte vill, förstås. 

Och ibland gör man en specialgjord tidning - eller flera nummer - som enbart är till för EN människa, som man Zineväxlar med. 

För det är ju det som höjer det hela till nästa nivå. När man börjar Zineväxla! Man gör tidningen som man vill ha den, kopierar upp den i flera exemplar, skickar iväg till sina människor, och så kan de - om de vill - svara genom att göra sina egna Zines. Tidningen är så liten och har så få sidor, så det inte skall kännas som en börda att fylla i och skicka ihväg:

Det är              * Kul

                        * Enkelt

                        * Opretentiöst

                        * Ett sätt att hålla kontakten

                        * Lyckokänsleskapande när man får papperspost!

                        *  Kreativt - man kan sätta ribban högt eller lågt, ha olika teman, utseenden och tekniker. 

                      

Genom åren har jag fått och köpt en massa olika Fanzines. Mest Punkfanzines, men även SF-relaterade och med serier. Några har varit på temat "Hej, här är jag och min värld just nu!" och favoritfanzinet var SoG - A6-häftet som kom ut i flera år, typ 2 gg/mån. Med nyheter, skvaller och pyssel, enbart riktat till mig. Självklart gjorde jag då Mini-Zinet RT, enbart riktat till SoG:s redaktör. Till bådas förtjusning och glädje. 

Vissa Zines har varit såna engångs- andra har kommit ut i flera nummer. Några har jag köpt på skumma skivaffärer, andra har jag köpt på konserter, några har jag prenumererat på - antingen genom att bidra aktivt genom text, skickat ett gäng frimärken (Jodå! så gjorde man på den tiden!) eller genom att skicka egna alster ("Om du skickar till mig, skickar jag till dig"). De har haft olika storlekar och olika många sidor. Ett vikt A3 med pytteliten text kan innehålla nästan hur mycket som helst.

Min vision är att börja göra Mini-Zines igen. Det är kul med fysiskt papperspyssel! Hantverket. Kreativiteten. Nästa vision är att fler hänger på. Det hade varit så KUL att ha ett gäng personer att Zineväxla med! Det är fint att ha annan kontakt än att notera varandra på sociala medier. 

Viktigt är ju att det ska vara skojigt och inte kräva mer energi än man har - annars är det lätt att det blir ytterligare något att "klara av" och som känns så tungt att det blir liggande som ett dåligt samvete. Nänä. Känner man för att skriva en hälsning och rita en bild och klistra in en notis i DN som man blev asförbannad på, är det härligt! Känner man för att skriva en novell med 0.2 mm pennan, tätt, tätt med skitsmå bokstäver på alla sidor, är det fantastiskt! Har man tagit närbilder på sina ögon, och kopierar in ett stort öga på varje sida och skriver: "Du tror att du är bevakad, men det är bara din Schizofreni!" är det nästan konst. 

Och tänk om de som Zinesväxlar med mig, tänker att de kan börja Zinesväxla med andra, när de ändå har knåpat ihop ett Mini-Zine! Då blir vi som ett hemligt pappersnätverk. Ett lite lyckligare sällskap.